Torget

Ett torg är en stads mest centrala plats, det kan vara dess hjärta. Städer har ofta byggts kring en handelsplats, och även om det var något annat som var stadens upphov har handeln varit väldigt viktig för staden. Katrineholm är inget undantag.

I begynnelsen var inte det vi idag kallar Stortorget, eller bara Torget, avsatt för att bli torg. På den äldsta stadskartan från 1880 är området ritat som ett kvarter med några byggbara tomter (LIII, LIV och LV på kartan nedan).
Centrum
Tomterna bebyggdes dock inte, istället hyrdes mark av en torgförening som upplät torgplatser åt handlande. Så småningom tog samhället över den verksamheten och redan på en stadskarta daterad 1890 är området betecknat Torg. Samtidigt fanns handelsplatser på flera håll i samhället, t ex var området där Nämndhuset ligger markerat som Plats för Kreatursutställningar på 1880 års karta. Alldeles norr om järnvägen strax öster om nuvarande Vasabron är ett torg markerat på en karta från 1891. Och det vi idag kallar Tingshusparken eller Järnvägsparken har varit benämnt torg på äldre kartor. Det kanske helt enkelt var så att olika varor handlades med på olika torg? Eller att man enkelt kunde byta torgplats lite då och då eftersom det ändå inte var några särskilda anläggningar på platsen.

De första vykorten från Stortorget är från ca år 1900. De visar en ödslig, lerig och allt annat än inbjudande plats. Men det var de tidiga Katrineholmarnas varuhus.
05 Lilla torget
När man kommer in på 1920-talet ser det lite bättre ut, då finns viss belysning, och marken verkar något fastare.

Redan från början användes torget förstås till mer än handel. Det var ju en öppen yta som kunde vara bra att ha om man behövde, ja, en öppen yta. Till exempel till fältövningar i orostider, eller för brandkåren att visa upp sig på.
01 Torget m fältmönstring f 1910
Här hölls också det högtidliga firandet av stadsbildandet på nyåret 1916-1917.

Allt efter som tiden gick så växte handeln med den växande staden. Man ser fler och fler stånd på vykorten.
12 Torget handel och raggarbacken
Men sen börjar torghandeln minska, kommersen flyttar inomhus. Istället växer torgets betydelse som knutpunkt för trafiken. Bussarna utgår från, eller passerar och har sina hållplatser vid, torget.
03 Torget m gammal buss
En droskstation byggs, och en del av den stora ytan blir så småningom en parkeringsplats. Järnvägsstationen är ju nära så här kan man byta mellan olika färdmedel. Ett tidigt resecentrum. Kiosker byggs som servar stadens invånare med strutglass och korv med bröd.

Kraven och behoven knutna till torget förändras hela tiden. När vi kommer in på senare delen av 1900-talet ska biltrafiken bort från stadskärnorna, och då kan man ju inte ha parkeringsplatser på torget. De angränsande affärsgatorna görs om till gågator, och torget byggs om för att bland annat härbärgera uppfarten från gångtunneln under järnvägen. Då byggs också de av stadens invånare föga uppskattade murarna runt Ekströmska fontänen. Hur kunde vi gå med på det? I den vevan, eller strax innan, byggdes den västra delen av torget om genom att de gamla husen där revs och nytt modernt komplex byggdes som fyllde hela västra sidan. Torget upplevdes som stort och ödsligt, och det var väl ett sätt att minska ytan. Men det var synd på de gamla husen (de som stod kvar efter branden 1985).

Stort och ödsligt är det fortfarande. Sedan först handeln och därefter trafiken försvunnit från torget har inte så mycket annat kommit istället. Det kan säljas lite jordgubbar där på försommaren, och några klädförsäljare brukar slå upp sina stånd. Tillfälliga marknader använder ytan, men oftast ligger den tom och blåsig. Restauranger och kiosker har kommit och gått i byggnaden i nordvästra hörnet. Idag söker torget sin identitet och sitt ”reason for existence”. Medan vi funderar på vilken det är ska vi vara försiktiga med det som finns. Inte förändra för mycket, inte riva. Inte innan vi vet vad vi vill. Fast en sak vet vi ju redan att vi vill. Riva murarna. Sätt igång!

Ekströmska fontänen

Fontänen på torget i Katrineholm invigdes 1932. Den var en donation av en möbelhandlare Gustaf Ekström som alltså gjorde sig en hacka på att sälja möbler. Möbelbutiken fanns kvar när jag var ung, jag minns en väldigt långsmal lokal som låg ungefär där systembolaget ligger idag. Jag kommer ihåg den från jag var rätt liten för min lekkamrats pappa förestod då affären, så jag var där några gånger. Ekström läst också bygga det som kom att kallas Framtiden-huset efter ett kafé som låg en trappa upp.
Fontänen är egentligen en rätt enkel konstruktion, en kvadratisk bassäng med inskuret avrundade hörn i granit med ett arrangemang av vattenstrålar. Från början fanns det en samling oregelbundna stenblock i mitten och så några vattenstrålar rakt upp. Fontänen SO
Eller rättare sagt, allra först (före 1932, alltså) verkar det inte ha varit en fontän. På gamla bilder ser det ut som om det som senare blev en bassäng var en plantering, inramad av det som kom att bli bassängkanten. Åtminstone en del av bilderna är från före 1930 enligt frimärksstämplar.
11 från Framtiden f 1927
I centrum fanns då en hög lyktstolpe som verkar ha haft ett vackert ornerat fundament, och som i sin tur tycks ha funnit på platsen innan planteringsramen byggdes. 11 fr Framtiden
Åter till fontänen. På lite senare bilder ser man att arrangemanget av stenblock tagits bort, men vattenstrålarna är kvar.
Fontänen O o framtiden1948
Under en period fanns också lyktstolpen kvar men flyttad till strax norr om fontänen. Eller om man gjorde tvärtom.
Fontänen N gatustationen f 1945
Man kan också se att stenkanten var populär att sitta på, lagom hög och djup och med sin lite mjukt rundade översida.
Fontänen N Busstationen
Och vi är väl många som suttit där och tagit en glass även i mer modern tid.
Fontänen SO f 1992
Jag minns också att på 60- eller 70-talet kunde teknisterna i sta’n leka lite med fontänen. Man kunde tömma i tvättmedel så det blev ett skumhav. En gång har jag för mig att man släppte loss fisk i bassängen, eller om det möjligen var i dammen i stadsparken. Skojfriskt värre!
Vattenstrålarna byttes ut någon gång på typ 80-talet, jag har inte riktigt koll på när.
I samband med torgets renovering i början på 90-talet stängdes fontänen in bakom murarna, vilket det inte finns många anhängare av idag. Snarare tvärtom, många vill att murarna ska rivas och fontänen befrias!
Ekströmska fontänen har sett stora förändringar av stadens mest centrala plats. Från att ha varit centrum för handel och resande, till, ja, till vadå? Torget har ingen riktigt klar funktion idag. Visst kan det förekomma lite kommers, och en och annan marknad som använder ytan. Och ett och annat kulturellt arrangemang. Julgranen står där. Men det är inte längre något vardagsrum för katrineholmarna, vi har fått andra vanor.
Och nu är nya förändringar på gång. Ett bostadshus ska konsumera en del av ytan, det kan bli både bra och dåligt. Det är viktigt att det inte leder till en privatisering av vår mest allmänna plats. Och det är viktigt att det sker med stor respekt för torgmiljön. Dit hör omgivande byggnader, men också Ekströmska fontänen. I den bästa av världar handlar det inte om att ”bara” spara fontänen, utan att sätta en ny byggnad, fontänen och resten av torget i ett sammanhang som är till fördel för helheten. Det bör en duktig arkitekt klara.