Rädda Stortorget!

Bygg inte ett nytt hus på Stortorget!

Planeringsarbete för att utveckla Stortorget pågår. Ett påtagligt inslag i det arbetet är att placera ett bostadshus på torget, för att utgöra ett landmärke för staden och skymma utsikten mot järnvägen från torget. Jag anser att det är en dålig idé, av bl a följande skäl:

Det brukar inte bli bra när hus byggs för att bli landmärken. Det ställer mycket höga krav på den arkitektoniska kompetensen, och det som gjorts i Katrineholm de senaste decennierna inger inte förtroende att vi lyckas engagera tillräckligt god kompetens. Det är stor risk att något byggs som snarast får stå som monument över den politiker som bär ansvaret för missgreppet. Illa för politikerns eftermäle, men, vilket är värre, ett elände invånarna måste leva länge med. Man kan också formulera det hela som ”Vilket problem är det som ska lösas med huset”? Och är det nya huset bästa lösningen på problemet?

Ibland hävdas att Stortorget är för stort, att det är problemet som ska lösas. Jag menar att storleken i sig har begränsad betydelse. Det är förhållandet mellan storleken och de aktiviteter som ska rymmas som är relevant. Och då kan jag tycka att det inte är ett problem att torget är för stort, utan att det är för lite aktiviteter på torget. När vi har den internationella marknaden här, eller när restaurangtältet står där, upplevs inte torget som stort. Alltså, jobba mer för mer aktiviteter!

Det skadar Katrineholms själ. Katrineholms ursprung och ”reason for existence” är järnvägen. Så var det en gång och är det fortfarande, tänk logistikcentrum och pendlingen. Vi hatälskar järnvägen som delar staden men ger oss grunden för tillvaron. Järnvägen ska inte gömmas bakom ett hus, det är helt i sin ordning att vi har utsikt mot den från stadens hjärta. Och apropå hjärta…

Man experimenterar inte hur som helst med ett hjärta. Torget är Katrineholms mest centrala plats, här möts kommunikationer, politik, kultur och handel. Torget tillhör oss Katrineholmare. Här finns gamla hus, en gammal fontän och annat som berör oss. Alla har minnen förknippade med torget. Greja inte lättvindigt med det, då blir vi som bor här irriterade.

Dessutom, torget är utpekat som ett riksintresse för kulturvården. Motiveringen har mycket att göra med sambandet med järnvägen. Är det i överensstämmelse med riksintresset att bryta sambandet?

Enligt envisa rykten kommer fontänen att ryka för att ge plats åt det nya huset och allt annat spännande som ska bli till. Fontänen är torgets centrum, och den ska vara kvar. Jag vill även i fortsättningen kunna sätta mig på dess kant och äta en glass. Det vore väl ytterst märkvärdigt om inte en duktig arkitekt klarade av att förnya torget (så mycket det behöver ske) med bevarad fontän?

Jag känner mig ganska säker på att vi som bor här inte längtar efter ett nytt stort hus på torget som totalt förändrar det. Ta gärna bort murarna, och säkert kan det göras mer för att utveckla torget. Men gå mycket varsamt fram, och förstör inte stadens själ.

Det är snart val. En detaljplan är under utarbetande. Ett beslut om en detaljplan är ett beslut som politikerna tar. Så då undrar jag, hur ställer sig de politiska partierna till husbygget?

Katrineholmsån

Katrineholmsån är ingen å. Den har en gång varit en bäck, som blev ett dike. Mest känt är detta vattendrag som slaskgraven, men det låter inte så fint. Så jag har döpt det till Katrineholmsån. Och för övrigt finns draget inte alls längre, utom i dess början och i dess slut. Resten är kulverterat. Bäcken har blivit ett dike som har blivit ett rör.

En gång för länge sedan var Katrineholmsån i alla fall en bäck. Men den ringlade sig fram genom hyggligt bördig mark som blev uppodlad, och för att få styr på bäcken blev den rensad och uträtad och förvandlad till ett dike. Ett genomsnittligt dike. Totalt 7,5 km i längd och med ett fall på 23-24 meter, dvs i snitt ett fall på 0,3 %. Inte värsta Niagara alltså. Vissa diken kallas gravar, och det blev alltså även detta dikes öde. Eftersom det gick genom en odlingsbygd, som senare dessutom blev bebyggd, var det sunt och naturligt att använda diket som deponi för diverse orenligheter, därav benämningen slaskgraven. Nu är graven begravd, så vi slipper se eländet, men vi får inte heller uppleva inslaget av rinnande vatten i vår lilla stad, och det är tråkigt. Jag behöver väl inte påminna om att både Vingåker och Flen har åar. Tänk vad Katrineholmsån hade kunnat betytt!

Men först, var är den då? Under marken alltså. Det går ganska bra att visa var den gick sist den sågs till, och därmed var den kulvert som numera utgör dess livsrum förmodligen går (det har säkert kommunen stenkoll på, kanske). Jag har tolkat gamla kartor och ritat in dess senaste kända uppehållsort på kartan nedan.

Topo 92

Det går naturligtvis ännu bättre att se den där den ännu idag forsar fram i full frihet (det där innehöll en viss ironi). Det kan man se öster och väster om staden, använd kartan ovan för att åka dit och kolla.

Eller titta på mina bilder:
Inloppet-kompr
Här försvinner ån in under staden…

Katrineholmsåns utlopp-kompr
… och här kommer den ut. Inte en porlande fjällbäck precis. Detta är inte det ursprungliga läget på ån, den verkar ha dragits om något i och med att industriområdet expanderade.

Det är uppenbart att Katrineholmsån aldrig varit farbar med några större fartyg, och det är väl därför Katrineholm inte blev anlagt av Gustav II Adolf på 1600-talet som sjöfarts- och handelsplats. Men det kunde ha blivit något det, en korsning mellan landsvägarna mellan Nyköping och Örebro å ena sidan och Norrköping och Eskilstuna å den andra, och så farleden mellan Hällstugan och Sjöholm! Nu blev det inte så, och vi fick vänta på att järnvägen skulle byggas. Men tänk om…

Jag tycker det är trevligt att tänka ”om”; att vi kunde ha haft en å genom staden. En riktig å, eller i vart fall en bäck, som slingrar sig fram. Av en del äldre kartor kan man se att ån slingrade till mitten-slutet av 1800-talet, sedan rätades den ut. De äldre kartornas redovisningar av ån/bäcken är så osäkra att jag inte ser det som meningsfullt att försöka föra över dem till en modern kartbild. Ett utdrag ur generalstabskartan från 1867 får istället självt illustrera slingrigheten:

Nästa tanke är förstås att den faktiskt fanns kvar och var ett inslag i och påverkade stadsbilden. Jag tror det skulle kunna vara ganska trevligt. Möjligen lite mindre trevligt torra somrar som den här (2014), eftersom det trots allt handlar om ganska lite vatten. Men det kanske skulle kunna avhjälpas med en ledning från Näsnaren till källan vid Hällstugan? Då skulle man kunna få ett större flöde, en riktig, brusande (nåja) å! På köpet skulle man få en cirkulation och syresättning av Näsnarens vatten, och det kanske inte vore någon dålig biprodukt? Varför inte ett mindre (det får nog bli mycket litet) vattenfall på lämplig plats?
Om vi nu ska bli aningens realistiska så begränsar vi till att börja med öppningen av ån till partiet Köpmangatan – Stortorget. Det är ju ändå det mest kända partiet, det var här man kunde fånga gäddor på torget enligt legenden. Man kanske får göra avkall på den ursprungliga sträckningen lite grann, det vore opraktiskt att behöva riva Framtiden-huset och fylla igen gångtunneln. Man kanske kunde låta den strömma fram ur en öppning under bankhuset och sen slingra sig ner för Köpmangatan tills den fick ta sig diagonalt över torget i riktning Godsmagasinet? Var man skulle kunna klämma in ett vattenfall på den sträckan är jag inte människa att avgöra, men jag ska väl inte behöva lösa alla problem heller! Nå’t så’nt är mitt förslag till omdaning av torget. Och att Ekströmska fontänen får vara kvar.

OK, jag inser att vi måste involvera Gröna Kulle i förslaget, och det låter sig faktiskt göras. Under Gröna Kulle finns ett stort outnyttjat bergrum. Vad vore naturligare än att leda ett biflöde av ån dit och där anlägga en romersk vattenreservoar med pelare och allt? Eller en droppstensgrotta? Båda går att förena med möjligheter till båtturer, ljusshower och strömmande musik ur dolda högtalare (något ur Fantomen på stora operan kanske?). Vad tror ni om det?

Är Katrineholm byggt på gammal sjöbotten?

Nej, är mitt lite provocerande svar, korta versionen. Provocerande, för det sägs ofta att så är fallet. Alla möjliga förhållanden förklaras med denna tänkta bakgrund. Men jag tror (OK, jag tänker inte säga att jag 100 % säkert vet) inte att så är fallet.

Frågeställningen har ett mindre inbyggt problem i sig. Vad menas med ”sjöbotten”? Jag har hört påståenden om att Näsnaren en gång i tiden nått upp i staden. Och är det vad som menas, då är jag rätt säker på att det är fel. Möjligen kan det ha handlat om en översvämning vid något enstaka tillfälle, men då måste sjön ha stigit flera meter för att nå staden. Om man däremot menar att staden är byggd på gammal havsbotten, då är det helt korrekt. Hela Mellansverige har legat under havet, och Katrineholmsområdet stack upp sitt yrvakna, och blöta, huvud för sisådär 8000 år sedan. Men det har alltså området gemensamt med stora delar av Sverige (även om det skett vid lite olika tider).

Varför är jag så skeptisk? Jo, för jag vet inte om något belägg för påståendet. Medan kartor tillbaka till 1600-talet visar en kontur på Näsnaren som inte särskilt mycket avviker från dagens. De skillnader man kan se, och de är inte särskilt stora, beror troligen mest på vanlig igenväxning, inte på att ytans läge ändrats. OBS att kartutdraget nedan har norr åt vänster.
Stora Malm 16XX, detalj

Man kan följa sjön på kartor från 1800- och 1900-talen också och ha samma goda överensstämmelse med moderna dito. Jag gissar att sjön sänkts i syfte att vinna odlingsmark, det har många (nästan alla?) slättsjöar i trakten utsatts för. Men av kartorna att döma har det inte inneburit några mer omfattande landvinningar.

Kan det vara så att man menar att Näsnaren var större innan de första kartorna med hygglig precision togs fram 1600-talet? Då undrar jag verkligen vad man kan ha för grund för det. Det skulle kunna finnas texter, eller för all del kartor, som beskriver något sådant, det utesluter jag förstås inte. Men då skulle det vara intressant att få ta del av det materialet. Och jag har mina tvivel…

Men. Det finns en möjlighet, ett halmstrå. Det finns en sänka i staden som ligger lägre än omkringliggande mark. Det är området mellan sjukhuset, Vasavägen-Eriksbergsvägen, Trädgårdsgatan och åsen lite grovt skissat. Här bör det ha varit sankt, och att det verkligen var det kan jag själv intyga. Jag växte upp nära Sveaplan (eller Gärdet som vi sa), och där var det rejält blött vissa tider. Innan Katrineholmsån (eller Slaskgraven som den oftast kallas) fördjupades bör området ha varit så blött att det mycket väl kan ha stått vatten där tidvis. Men man ser inga sjöar på kartorna. På storskifteskartan från 1812 är ett område markerat med 132 och det beskrivs som: Den större Hagen med et Kärrdrag beväxt med Björk men mäst med Ahlskog och af godt bete. Inte direkt en insjö, men lite fuktigt. Ett mindre område, 941, som gränsar till 132 beskrivs som: En liten äng af Kärrvall. Områdena motsvarar Sveaplan och kvarteren närmast västerut, Gäddan, Mörten, och halva Flundran och Siken. Så 1812 var här ingen sjö, och inte senare heller. Den som menar att Katrineholm är byggd på gammal sjöbotten får gärna tala om vad det är grundat på (t ex om det är nämnt i någon bok eller så). Ett annat men än mer osannolikt halmstrå är partiet väster om Talltullenrondellen, där det varit en mosse innan hyreshusen byggdes. Och för all del har det varit en mosse med sporadisk vattenspegel på planen mellan Södra skolan och Tallåsskolan. Men det kan väl ändå inte vara det som avses?