Katrineholmsån

Katrineholmsån är ingen å. Den har en gång varit en bäck, som blev ett dike. Mest känt är detta vattendrag som slaskgraven, men det låter inte så fint. Så jag har döpt det till Katrineholmsån. Och för övrigt finns draget inte alls längre, utom i dess början och i dess slut. Resten är kulverterat. Bäcken har blivit ett dike som har blivit ett rör.

En gång för länge sedan var Katrineholmsån i alla fall en bäck. Men den ringlade sig fram genom hyggligt bördig mark som blev uppodlad, och för att få styr på bäcken blev den rensad och uträtad och förvandlad till ett dike. Ett genomsnittligt dike. Totalt 7,5 km i längd och med ett fall på 23-24 meter, dvs i snitt ett fall på 0,3 %. Inte värsta Niagara alltså. Vissa diken kallas gravar, och det blev alltså även detta dikes öde. Eftersom det gick genom en odlingsbygd, som senare dessutom blev bebyggd, var det sunt och naturligt att använda diket som deponi för diverse orenligheter, därav benämningen slaskgraven. Nu är graven begravd, så vi slipper se eländet, men vi får inte heller uppleva inslaget av rinnande vatten i vår lilla stad, och det är tråkigt. Jag behöver väl inte påminna om att både Vingåker och Flen har åar. Tänk vad Katrineholmsån hade kunnat betytt!

Men först, var är den då? Under marken alltså. Det går ganska bra att visa var den gick sist den sågs till, och därmed var den kulvert som numera utgör dess livsrum förmodligen går (det har säkert kommunen stenkoll på, kanske). Jag har tolkat gamla kartor och ritat in dess senaste kända uppehållsort på kartan nedan.

Topo 92

Det går naturligtvis ännu bättre att se den där den ännu idag forsar fram i full frihet (det där innehöll en viss ironi). Det kan man se öster och väster om staden, använd kartan ovan för att åka dit och kolla.

Eller titta på mina bilder:
Inloppet-kompr
Här försvinner ån in under staden…

Katrineholmsåns utlopp-kompr
… och här kommer den ut. Inte en porlande fjällbäck precis. Detta är inte det ursprungliga läget på ån, den verkar ha dragits om något i och med att industriområdet expanderade.

Det är uppenbart att Katrineholmsån aldrig varit farbar med några större fartyg, och det är väl därför Katrineholm inte blev anlagt av Gustav II Adolf på 1600-talet som sjöfarts- och handelsplats. Men det kunde ha blivit något det, en korsning mellan landsvägarna mellan Nyköping och Örebro å ena sidan och Norrköping och Eskilstuna å den andra, och så farleden mellan Hällstugan och Sjöholm! Nu blev det inte så, och vi fick vänta på att järnvägen skulle byggas. Men tänk om…

Jag tycker det är trevligt att tänka ”om”; att vi kunde ha haft en å genom staden. En riktig å, eller i vart fall en bäck, som slingrar sig fram. Av en del äldre kartor kan man se att ån slingrade till mitten-slutet av 1800-talet, sedan rätades den ut. De äldre kartornas redovisningar av ån/bäcken är så osäkra att jag inte ser det som meningsfullt att försöka föra över dem till en modern kartbild. Ett utdrag ur generalstabskartan från 1867 får istället självt illustrera slingrigheten:

Nästa tanke är förstås att den faktiskt fanns kvar och var ett inslag i och påverkade stadsbilden. Jag tror det skulle kunna vara ganska trevligt. Möjligen lite mindre trevligt torra somrar som den här (2014), eftersom det trots allt handlar om ganska lite vatten. Men det kanske skulle kunna avhjälpas med en ledning från Näsnaren till källan vid Hällstugan? Då skulle man kunna få ett större flöde, en riktig, brusande (nåja) å! På köpet skulle man få en cirkulation och syresättning av Näsnarens vatten, och det kanske inte vore någon dålig biprodukt? Varför inte ett mindre (det får nog bli mycket litet) vattenfall på lämplig plats?
Om vi nu ska bli aningens realistiska så begränsar vi till att börja med öppningen av ån till partiet Köpmangatan – Stortorget. Det är ju ändå det mest kända partiet, det var här man kunde fånga gäddor på torget enligt legenden. Man kanske får göra avkall på den ursprungliga sträckningen lite grann, det vore opraktiskt att behöva riva Framtiden-huset och fylla igen gångtunneln. Man kanske kunde låta den strömma fram ur en öppning under bankhuset och sen slingra sig ner för Köpmangatan tills den fick ta sig diagonalt över torget i riktning Godsmagasinet? Var man skulle kunna klämma in ett vattenfall på den sträckan är jag inte människa att avgöra, men jag ska väl inte behöva lösa alla problem heller! Nå’t så’nt är mitt förslag till omdaning av torget. Och att Ekströmska fontänen får vara kvar.

OK, jag inser att vi måste involvera Gröna Kulle i förslaget, och det låter sig faktiskt göras. Under Gröna Kulle finns ett stort outnyttjat bergrum. Vad vore naturligare än att leda ett biflöde av ån dit och där anlägga en romersk vattenreservoar med pelare och allt? Eller en droppstensgrotta? Båda går att förena med möjligheter till båtturer, ljusshower och strömmande musik ur dolda högtalare (något ur Fantomen på stora operan kanske?). Vad tror ni om det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>