Kartor

Kartor finns av alla möjliga slag, och användningen bara ökar. Lavinartat! Via våra mobiler, sökprogram mm tar de sig in i och används i alltfler olika sammanhang. Här tänker jag presentera lite fakta kring kartor, och lite funderingar. Historia och framtid. Jag vet inte själv riktigt vad det blir så småningom.

Vad är en karta?

Löjlig fråga, men någonstans måste man ju börja. Jag vill vara tydlig med att det som kommer inte är någon fastställd begreppsdefinition, det finns säkert någon sådan. Det här är bara mina tankar om vad en karta är.

En karta är en avbildning av verkligheten (eller en fiktiv verklighet) där symboler ersätter verklighetens objekt. Ett fotografi är alltså inte någon karta, inte heller en flyg- eller satellitbild. Man kan kombinera flygbilder och kartor och då får man väl helt enkelt bestämma sig för vad som överväger, är det en bild med kartelement eller tvärtom.

Symboler kan vara en liten ruta som betyder "hus", eller en linje som betyder "järnväg", eller en färglagd yta som betyder "skog" eller "vatten". Det finns ingen riktig standard för symboler, varje kartograf får välja det som känns bäst. Det är därför bra om det finns en teckenförklaring så man inte behöver gissa vad kartan visar. Märkligt nog slarvas det en del med det, särskilt på enklare turistkartor och liknande.

I min utbildning fick jag lära mig att en karta måste ha en norrpil och en angiven skala för att få kallas karta. Jag tycker inte att det är nödvändigt, men kartan blir definitivt mycket mer användbar om den har lite sådan information.

Några begrepp och typer

Kanske en del självklarheter, men ändå. Topografiska kartor avbildar landskapet, möjligen själva urtypen av karta. Politiska kartor redovisar indelningen i administrativa enheter, länder t ex. Tematiska kartor innehåller ett tema, varför inte kolproduktionen i världen, känd från skolan geografibok? Väldigt ofta är kartor en blandning av typer, ta väderkartan till exempel. I botten ligger ofta en topografisk karta, lite skuggningar som antyder höjdförhållandena, land och vatten. På det kanske landskapsgränserna är redovisade och så temat, morgondagens väder.

Det görs en del spännande tematiska kartor där man väldigt medvetet bryter mot ambitionen med skalriktigheten. Det kan vara en världskarta där ländernas storlekar gjorts proportionella mot befolkningsmängden, andelen internetanslutna bostäder eller något annat. Det ger nya bilder av vårt sätt att se på världen på som inte är fel, utan tvärtom ofta är väldigt bra.

En särskild kategori är fantasikartorna. Kartor över fantasilandskap. Jag och många med mig har fascinerats över kartorna över Midgård i Ringentrilogin, och försökt följa sällskapet på dess vandring. Rollspel på internet rör sig ofta i ett fiktivt landskap som man rör sig i ridandes på en drakes rygg eller bara traskandes. Peter Englund har skrivit en betraktelse över fantasikartor som är mycket bra, rekommenderas till läsning. Den ska jag inte konkurrera med, men jag har i alla fall gjort en digital variant av Midgård-kartan, vilket inte var det lättaste eftersom Tolkiens olika kartutsnitt delvis är motsägande.

GIS, jag måste säga något om GIS. GIS står för Geografiska InformationsSystem. Ett GIS kan sägas vara en datoriserad karta med lite speciella egenskaper. I ett GIS har allt som finns på kartan egenskaper inbyggda i sig som gör att man kan göra analyser. Med rätt information tillgänglig så kan man till exempel se hur många femåringar som bor inom en kilometer från en lågstadieskola. Analysmöjligheterna begränsas bara av vilken information man har tillgång till. Man kan också använda GIS-program för att bygga upp kartor, jag har till exempel byggt Midgårdskartan med hjälp av Q-GIS som är ett program man kan ladda ner gratis från nätet.

Hur gör man en karta?

Text kommer

Några klassiska svenska kartserier

Jag kommer här att mycket kortfattat beskriva några av de mer intressanta svenska kartserierna, med egna reflektioner kring dem. Vill man ha mer hårda fakta hänvisar jag till litteraturförteckningen i slutet av avsnittet.

Sockenkartorna

På 1600-talet inrättades lantmäteriet (1628 för att vara exakt), och ett av uppdragen var att kartlägga landet. Det fanns kartor redan tidigare, men småskaliga och med bristande kvalitet. Nu grep den nya myndigheten sig verket an och producerade kartor i lite större skala. För mina hemtrakter innebär det en karta per socken, i stort sett, i skala 1:50 000. De här kartorna är mycket vackra och förvånansvärt geometriskt korrekta, i alla fall vissa av dem. Särskilt sjöarna stämmer bra, och jag har hört sägas att det beror på att man på vintern mätte in dem från isarna. Man använde sig också, i vart fall ibland, av astronomisk ortsbestämning för att hamna rätt. Vägarna kan man känna igen, men de ligger inte alltid exakt rätt. Samma med byarna. Förvånansvärt många av de här kartorna finns kvar och kan beses i Lantmäteriets tjänst

Historiska kartor.

Generalstabens topografiska karta

I början av 1800-talet insåg man (det hade man kanske gjort även tidigare) att sockenkartorna inte riktigt räckte till, särskilt inte för försvarets behov. Därför satsade man på ett gigantiskt projekt, en detaljerad topografisk kartläggning av landet där de utgivna bladen håller 1:100 000 i södra delen av landet och 1:200 000 i norr. Något som jag tycker är särskilt imponerande är höjdredovisningen, med tanke på att allt skedde från marken. Första bladet kom ut på 1830-talet och Sörmland täcktes på 1860- – 1870-talen. Det här fantastiska kartverket fanns kvar och underhölls in på 1970-talet när slutligen den moderna topografiska kartan, eller Terrängkartan som den kallas idag, hunnit bli landstäckande.

Häradsekonomiska kartan

När nu generalstaben byggt upp en kartografisk kompetens kunde den också användas för att ta fram ett ekonomiskt kartverk, dvs en karta med fokus på markägande och markanvändning. Det här är (också) en veritabel skatt vi har, vacker med hög noggrannhet i skala 1:50 000 och med massor av intressant information. Kartan är rätt känd och använd, vilket är bra, mindre känt är nog det tabellverk som hör till den där alla hemman förtecknades. Kartverket togs i delar av landet (t ex i Sörmland) fram häradsvis och i vart fall på en del håll med stöd av (på initiativ av?) Hushållningssällskapet. Produktionen pågick under rätt lång tid, för Sörmlands del rör det sig om tiden runt år 1900.

Topografiska kartan

Den nya topografiska kartan började man ta fram på 1930-talet, nu med stöd av den gryende flygfotograferingen. På det sättet kunde precisionen i kartan förbättras ytterligare, särskilt höjdredovisningen som nu skedde med höjdkurvor i stället för generalstabskartans backstreck. Kartbilden är också tydligare med hjälp av färger, man kan helt enkelt packa in mer information på en begränsad yta om man också kan använda olika färger. Kartverket lever kvar än idag, nu under namnet Terrängkartan, och naturligtvis producerat med lite annan teknik. Innehållet har också varierat en del under tiden, delvis till följd av krav från försvaret som fortfarande är den kanske största användaren av kartan.

Ekonomiska kartan

När flygfotograferingen började utvecklas i början på 1900-talet blev ett givet användningssätt att producera kartor baserade på flygfoton. Den ekonomiska kartan är ett rikstäckande kartverk i stor skala, 1:10 000, liksom föregångaren Häradsekonomiska kartan fokuserad på markägande och markanvändning. Enligt min personliga mening är kartan inte vacker, fotobilden är rätt mörkt gröntonad och åkrar och ängar har en gul ton över det gröna, det blir inte direkt vackert. Ingen särskild färg på sjöarna som alltså blir mörkgröna. Men informationsinnehållet är fantastiskt, och lokalt kan färgsättningen funka rätt bra också.

En teknisk detalj: När man tar ett foto, även ett flygfoto, går alla ljusstrålar från motivet genom samma punkt i linsen. Det gör att ljusstrålarna från ytterkanten av motivet gått en längre väg än de från centrum, och så får man en varierande skala över bilden. Är terrängen dessutom kuperad blir förvrängningen värre. Under lång tid hanterades det genom att man gjorde en mosaik av småbilder som man pusslade ihop till den bild som slutligen låg till grund för kartan. Så småningom började man istället att rektifiera bilderna, dvs optiskt göra om dem så att de fick samma skala över hela ytan. Dessa tillfixade bilder kallas ortofoton och de lades till grund för den nya generationen ekonomisk karta som kallades Gula kartan. Idag görs naturligtvis allt detta digitalt och inte optiskt.

Det finns en hel räcka med andra rikstäckande kartserier som säkert vore värda att nämna, Gula och Röda kartan och Fjällkartan (OK, inte rikstäckande) för att ta några moderna, Generalkartan och Höjdkartan för att ta några äldre, men jag hoppar dem. Jag vill istället ta upp några andra typer av kartor. Vi börjar med de storskaliga lantmäterikartorna. Men det menar jag de kartor som tagits fram i lantmäteriorganisationen, antingen för att en markägare helt enkelt velat ha en karta över sitt innehav, eller som underlag för en lantmäteriförrättning.

De äldsta storskaliga kartorna i Lantmäteriets arkiv, från mitten av 1600-talet, är ägomätningar beställda av markägare. Tidigt förekommer också kartor till rågångsförrättningar. En bit in på 1700-talet kommer det loss ordentligt, då börjar storskiftesperioden och en mängs storskifteskartor med tillhörande beskrivningar produceras. Dessa kartor är ofta i stor skala, 1:4000 är vanligt, och av rätt varierande kvalitet. Även om kartan som helhet kan vara rätt rasslig kan man ofta tolka innehållet, och inte minst med hjälp av beskrivningen få ut mängder med information om terrängen, markanvändningen, bebyggelsen mm. Storskiftena rörde ofta enbart skogen, och inägorna kan vara helt utlämnade eller bara antydda.

Efter inledningen med storskiftena kommer den ena reformen efter den andra, förrättningstyperna avlöser varandra men resultatet är att kartor produceras löpande och görs fortfarande. Under dessa snart trehundra år har förstås tekniken utvecklats våldsamt. Kartorna blir bättre och bättre rent geometriskt hela tiden. Innehållet har alltid styrts av syftet med förättningen, man har redovisat det man ansett krävdes. Och det har varierat.