Den där fantastiska dynamiska kartan där vi kan zooma i tiden, och i rummet, får vi vänta på ett tag. Men den kommer! Till dess får vi nöja oss med några statiska kartor som visar min bild av staden vid några olika tillfällen. Som tilll exempel innan den fanns alls, som ungt stationssamhälle, som en nyvordet municipalsamhälle och så vidare. Jag fyller på med kartor nedan. Alla kartorna ska ses som min tolkning av hur det sett ut vid en viss tidpunkt. Tolkningen bygger så långt det går på fakta som jag funnit genom att forska i ett antal olika källor. Det finns fel i kartorna, något annat vore otänkbart. Därför tar jag gärna emot synpunkter på innehållet, gärna som kommentarer till bloggen. Jag tar också gärna emot önskemål om beskrivningar (=kartor) av hur det såg ut i Katrineholm vid en viss tidpunkt.

Vi börjar från början. Det här är min gissning av hur Katrineholmsområdet såg ut ca 1860, alldeles före järnvägens byggande. Innehållet baseras på diverse lantmäterikartor från 1800-talet. Jag har lagt en stadskarta i botten. Den stör lite men annars är det nästan hopplöst att orientera sig. Det skulle snart börja hända saker, men än såg väl allting ut som det alltid hade gjort. Ville man vara med om något riktigt häftigt kunde man ju alltid gå till ett vägkors och se om någon åkte förbi. Det kanske inte är något att skämta om, egentliigen. Det här var en svår tid för många. Vi är på väg in i den period då en stor del av landets befolkning skulle utvandra till Amerika, tvingade därtilll av svält men även förtryck. Idag flyr man av samma skäl till Sverige...

Jag var tvungen att peta in ytterligare en karta här i början. Här är samhället nyfött. Stationen öppnade två år tidigare och det är två år kvar till att "samhället" blir en knutpunkt. Vilka byggnader som hade hunnit byggas dessa två år har jag inte så bra koll på. Jag är ganska säker på att det är fler än de som är med på kartan. De som var anställda vid stationen måste ju ha bott någonstans, alla var väl inte inneboende på gårdarna och de få nybyggda husen. Men jag har inte hittat några uppgifter från den här tidpunkten, utöver stationshuset, hotellet, stinsbostaden och gästgiveriet alldeles norr om hotellet, där så småningom Stadt skulle byggas. men som sagt, det fanns nog fler nya hus, men vilka? Ännu väntade nog den verkliga boomen, den väntade på arbetstillfällen. Som skulle komma. Kartan är reviderad efter tips, det lokstall jag hade med tidigare var inte byggt vid den här tiden.

Stationssamhället ca 1877, innan det blev municipalsamhälle när hussamlingen just fyllde moppe. Det här är en fantasikarta baserad på min 1860års-karta, och på några stadskartor från tiden runt 1880. Det finns alltså egentligen ingen karta från 1877, så har jag fått det sagt (däremot lär det finnas en från 1879 som jag inte hittat än).

Eftersom någon egen styrelse inte fanns före 1883, tvivlar jag på att så många gator var utbyggda. Hur skulle det ha åstadkommits? Därmed fanns knappast så många hus byggda efter dessa (obefintliga) gator heller, så från de stadskartan från 1884 har jag plockat bort hus byggda efter de kommande gatorna som inte hade kontakt med körvägarrna. Förmodligen har jag på kartan snarast med för många hus. Körvägarna från jordbrukstiden använde man väl så länge det gick, och byggde hus utefter dem. Samhället hade alltså vid den här tiden mer karaktär av stor by än "riktig" tätort, även om man just fick sin första industri (Fredrikssons träförädling startade 1876, med på kartan). Och utan egen styrelse måste väl markägarna, dvs Djulö och Eriksberg, ha varit de som stod för eventuella planer och gemensamma insatser, säkert i samspel med mer prominenta företrädare för det framväxande samhället.

Jag har gissat att Stensätter ännu fanns kvar vid den här tiden, men det revs alldeles därefter, i och med att Storgatan byggdes ut kan man tänka. Dessutom låg en del av Stensätters tomt inne på järnvägsområdet, så det kan också ha rivits direkt när stationen anlades. Tyvärr har idag i stort sett alla de gamla bondgårdarna rivits, jag funderar på det som ett tema för någon publicering framöver.

Nu är Katrineholm en ”yngre vuxen”, fyller faktiskt 22 detta år. Samhället har promoverats till municipalsamhälle, vilket innebar att stadsstadgorna blev tillämpliga. För oss med vårt specialintresse innebär det att man fick anta en stadsplan, och att man skulle ha en byggnadsnämnd och en byggnadsordning. Eller mer konkret, nu börjar det bli lite ordning på den tidigare något oredige ynglingen! Till exempel anläggs gator som orienteras efter järnvägen. Dessa tar successivt över rollen från körvägarna. Och de nytillkommande husen orienteras efter de nya gatorna. Vi börjar kunna känna igen oss i de mer centrala delarna. Men sådan lyx som ordnat vatten och avlopp är det inte till att tänka på än på länge. Träförädlingen är etablerad sedan några år, och en man vid namn August Kullberg har förstått ortens möjligheter, och även han finns på plats med sitt grosshandleri. Vi väntar bara på Gustaf Robert Grönkvist, den tredje av stadsgrundarna. Om två år kommer han hit och drar igång sin smedja.

Jo, jag behöver kommentera min klåfingrighet när det gäller manér (kartans grafiska utfomning). Att jag inte redovisat tomter och kvarter före 1884 beror på att det helt enkelt inte finns någon sådan information. Jag är inte helt konsekvent från och med 1884 års karta heller, men ska försöka rätta till det successivt. Jag har också bytt färg på järnvägsområdet och på gatumarken, jag tyckte det blev bättre så här.

OK, vi går vidare. 1892 har samhället tagit ytterligare några steg i sin utveckling. Järnvägsområdet har utvidgats, och man har fått nya lokstallar i öster. De kommer man att bygga ut successivt under flera år. De gamla inne i centrum finns kvar till 1912. Gatorna har ytterligare tagit över lite från körvägarna (titta bara på Trädgårdsgatan!), så mycket med gator det nu var. De äldsta vykorten som kom strax senare visar på lervällingar i olika stadier. En viktig gata som inte var helt utbyggd vid den här tiden är Storgatan. Nassau liger i vägen. Nassau är den lite märkliga kringbyggda gården strax nordost om järnvägshotellet och var hotellets ladugård. Man höll grisar där, därav namnet! Nassau brann några år senare och sedan kunde Storgatan byggas ihop.

Samhället gränsade söderut, inte till åsen, utan till åkrar och gärden. Åsen var en bra bit bort. Någon gång vid den här tiden tog samhället över torghandelsverksamhet från en förening, jag ska kolla upp det bättre. Det kan hända att vi nu faktiskt har ett torg i centrum. Visst börjar det lite se ut som ett samhälle, inte bara en hussamling? Med, antar jag, ca 1500 invånare så var det ju ganska präktigt. Så pass att jag nästan på kommande kartor får sätta ut gatunamn, så man kan orientera sig.

Man kan se att man bygger mest i centrum, förtätar. Det är inte så att man far iväg och bygger flera hundra meter bort. Man ville väl dels ha nära till arbetsplatser och affärer, dels utnyttja befintliga gator och slippa bygga nya. Det skulle också kunna tolkas som att marken i centrum var bra att bygga på, att inte dåliga grundförhållanden tvingade iväg bebyggelsen, men jag vet inte om det var så. Tror nästan på motsatsen. Men markägarnas vilja att slippa intrång i brukningsbar mark styrde förstås också väldigt mycket, det kanske var det helt avgörande.

Copyright © Kattneholm.se All Rights Reserved