Bryggprocessen mycket översiktligt beskriven

Vi utgår från bilden ovan. Korn innehåller stärkelse. Stärkelsen omvandlas till socker under mäskningen, som innebär att malt blandas med varmvatten och lämnas ifred en stund. Under lakningen sköljs sockret ut ur mäsken. Ett alternativ är att använda färdigt maltextrakt. Därefter kokas vörten, som man nu fått, under någon timme tillsammans med humle (och kanske lite annat nyttigt). Vörten kyls och jäst tillsätts. Jäsningen pågår i ett par veckor, typ, därefter ska ölet tappas på flaska eller fat och bli med kolsyra. Antingen lagras det nu en tid eller så börjar man kolka i sig resultatet på en gång. Alla ingredienser finns i något femtiotal olika varianter var och kan kombineras med varandra hur som helst. Inte så konstigt att det finns många sorters öl!

Några öltyper

OK, jag ger mig, jag hade inte tänkt att skriva något om öltyper, inte ett ord! Men nu blir det så i alla fall.

Nästan all öl kan delas in i ale och lager. Skillnaden är vilken jästart man använt. Det är också lite av en geografisk indelning, i Tyskland bryggs nästan bara lager och i England nästan bara ale, för att ta två stora ölkulturer. Utöver ale och lager finns egentligen bara belgiska och en del franska öltyper som inte använder jäst i vanlig bemärkelse utan diverse bakterier. Eller både och.

Lager kan vara behärskat humlad men maltig, som en bayersk helles, eller kruttorr och besk som en nordtysk pils. Den kan vara fullkomligt smaklös som en amerikansk lager, och dit kan väl nästan alla de här lagervarianterna från medelhavsländerna, Mexico, Indien, Thailand och andra varma trakter räknas. Den kan vara ljus, väldigt ljus (norra Tyskland igen), eller nästan svart (Bayern och Tjeckien). Det finns alltså åtminstone tre dimensioner, tre axlar, man kan placera in lagern på, söt-torr, besk-inte besk och ljus-mörk.

Ale finns det ännu fler varianter av. Hit får man väl också räkna veteölen, eftersom den jäses med ale-jäst, och såna övergångsformer som kölsch. Här finns samma skala av söt-torr, besk-inte besk och ljus-mörk. En Black IPA är en modern uppfinning som är extrem i tre riktningar, mörk, besk och ofta maltig. En kölsch är torr och ljus, veteölen kan vara rätt ljus till rätt mörk och mycket icke-besk. Men när det kommer till ale finns det nästan fler dimensioner, eftersom den högre jästemperaturen skapar smaker och aromer man inte hittar i lager. Veteölen är väl ett bra exempel med smak av banan, kanske päron och koriander.

De belgiska öltyperna är rätt många bara de, och jag är ingen expert på dem (heller) så jag ska inte försöka förklara dem. Men här finner man ofta väldigt fruktiga, matiga eller snarare maltiga saker, och låg beska, vissa rejält sura och mycket aromatiska. Många har svårt för belgisk öl, men det tror jag beror på att man har ale och lager som referens. Det bör man nog inte ha när man smakar belgiskt, utan försöka vara neutral. Man kan inte jämföra lingondricka med IPA, inte heller en belgisk lambic med Norrlands Guld. Det går inte. Man ska smaka belgisk öl med ett öppet sinne, då får man chanses at upptaäcka en ny värld!

Nu blir det inte mer om öltyper. Vill man grotta ner sig i frågan kan man först läsa Fabrikör Ekstedts som vanligt kloka tankar i ämnet. Och så kan SHBF:s Öltypsdefinitioner vara nyttiga för den som tror sig ha ett hum om vilka öltyper det finns, det finns rätt många. Amerikanska BJCP har dessutom många fler än SHBF.