Utrustning

Det jag beskriver är hur det ser ut i mitt lilla garagebryggeri, det kan se ut på en massa andra sätt naturligtvis. Men någon utgångspunkt måste jag ha, och då har jag valt den. Allra sist kommer några tips för den som vill börja brygga med minimal investering från början.

För mäskning och lakning

Gryta

Jag har en 25 litersgryta med tappkran, inköpt på Biltema. Många använder den. Den räcker för en standardsats om 18,9 liter (5 gallon), och kan användas för att värma mäskvatten och koka vört. Kostar ca 500 kr.

Och så något att värma upp den med. Jag har kommit över tre billiga elektriska 800 W grilltändare. Jag ansluter dem till olika uttag så jag belastar två säkringar. Och så har jag pillat ihop en dimmer som klarar 1 kW som jag anslutit en av grilltändarna till. Jag har gjort ett nytt lock till grytan som är isolerat, det sparar också en del värme. Och isolerat botten, så nu blir det varmt och gosigt! Och det går verkligen fortare att värma vörten och med "dimmern" har jag mycket bättre koll på koket. Inget överkok så här långt, utan lugnt och fint!

Kvarn

En maltkvarn är nyaste tillskottet i arsenalen. En Bulldog från Bryggbolaget. Fördelen med kvarn är att man krossar (snarare än maler) malt allteftersom man brygger. Tidigare har jag köpt jag in partier med färdigkrossad malt, och den förlorar en del i kvalitet, smakstyrka, när den ligger krossad. Men att hela tiden köpa in precis det man behöver till varje bryggning blir för omständligt, och rätt dyrt. Nu köper jag in säckar med hel malt, som står sig mycket bättre, och krossar allteftersom. Det är alltså framförallt en kvalitetsfråga. Däremot spar man inte så mycket pengar på att krossa själv, rent ekonomiskt är det nog billigare att köpa färdigkrossat (om man räknar med kostnaden för kvarnen). Men det är lite tradigt att dra kvarnen för hand. Alltså har jag gjort så jag kan koppla in en skruvdragare som tar hand om det. För att få tillräcklig kraft och få ner varvtalet har en gammal handborr fått skola om sig till växel. Hela konkarongen passar på en jäshink, och med ett extra stödben funkar det faktiskt riktigt bra.

Mäsk- och lakkärl

Jag har byggt ett kärl, en plastlåda med lock som jag klätt med 5 cm frigolit och försett med en tappkran. Jag har prövat kylboxar, vilket många kör med, men jag tycker de är för dåligt isolerade. I botten ligger ett förgrenat kopparrör med slitsar (kalls för manifold ibland, eller falskbotten) för att sila ifrån vörten från mäsken, klätt med (obegagnat) myggnät. Fungerar absolut lysande och har gjort nytta i flera dussintals bryggningar. Kostnad försumbar, någon hundring. Jag lakar alltså direkt från mäskkärlet, många har två olika kärl men jag har ett. Och så måste man ha ett mäskroder, en stor slev att röra om med vid inmäskningen. Jag använde en hembyggd i trä rätt länge men föll för frestelsen att köpa en i rostfritt stål när träsleven gav upp. Rodret kostade några hundra, rostfritt är dyrt. Det är också bra med någon slags mätkäpp för att kunna hålla reda på hur mycket vatten man har i grytan, en sådan kan man enkelt göra själv.

Jag har testat att använda en av gilltändarna för att höja tempen i mäsken i en stegmäskning, det funkade rätt OK, men tog lite för lång tid. En idé jag tänker fila vidare på.

Termometer

En snabb termometer med hög precision (minst 0,5 grad) är nödvändig. Glastermometrar är billiga, även de med lite högre precision, men de är långsamma och går sönder vid fel tillfälle. Digitala termometrar finns både billiga och dyra, de billigare kan vara graderade i tiondels grader men visa fel på hela grader, och det duger inte. Jag har prövat en i 250 kr-klassen från Kjell&Co, noga räknat två för de har pajat. De verkade OK så länge de fungerade. Nu har jag en för ca 900 kr från Conrads (Greisinger), den är pålitlig (går även att kalibrera) och blixtsnabb. Men alltså dyr.

För kok

Grytan har vi redan, se min på bilden högst upp. Det vill till att den har lite mån för det finns viss risk för överkokning.

I övrigt behövs här bara en våg med hygglig precision (<1 g). Humle och eventuella mineraltillsatser ska vägas upp. Och några enkla pytsar (engångsmuggar) att mäta upp tillsatserna i så de är redo när klockan är slagen.

För kylning

Det här är något av ett kritiskt moment, det har jag redan beskrivit ovan. Om man brygger en väldigt liten sats kanske man klarar sig med att ställa kastrullen i badkaret eller diskhon och spola kallvatten på utsidan, men för en normalstor sats på 20 l så räcker inte det. Valet står då mellan en rörslinga man sänker ner i vörten och spolar kallvatten i, en plattvärmeväxlare eller en motströmskylare. Jag vet inte om det finns ytterligare alternativ. Jo, förr i tiden hade man stora grunda öppna tråg, och något liknande används av en del belgiska bryggerier. Det ger vildjäsning och är inget man ska ge sig in på om man inte är certifierad vildjäsare. Och det är inte jag.

Jag började med en kylspiral, ett femmeters kopparrör från Biltema, klätt med plast som jag skalade bort. Köpte fem meter till, och det gick väl rätt bra, men det blir trångt i grytan med tio meter rör, så humlen fick lite dåligt med plats. Då byggde jag in min kylslinga i en grov plastslang och vände på kuttingen (=motströmskylare). Nu körde jag vörten inne i kopparröret och spolade kallvatten i slangen i motsatt riktning mot vörten. Jag gjorde två kylare, fem meter vardera, och de kunde jag serie- eller parallellkoppla beroende på vilken temperatur jag ville komma ner till. Mycket effektivt, men lite bökigt och innebar mycket jobb med rengöring av den rätt komplicerade kylaren. Så nu har jag gjort en ny kylspiral av de tidigare tio metrarna Biltema-rör kompletterade med fem till som jag böjt till tre parallellkopplade femmetersspiraler. Det jag fått är:

-Tillräcklig kylkapacitet, dvs ner till 10 grader på 15 minuter om jag har kallt kylvatten

-Mindre disk då kylaren steriliseras varje bryggning och den är öppen till konstruktionen

-Mycket snabb nerkylning av hela vörten till under 80 grader, vilket bevarar humlearomen

Fungerar mycket bra. Inspirationen till kontruktionen kommer från en kylare vid namn Cobra. För att få korta kyltider måste kylaren hela tiden röras i vörten, och det är lite bökigt. Så nu planerar jag en omrörare i form av en ombyggd elvisp (köpt på loppis för 25 kr). Jag vet inte än om det här kommer att fungera men i teorin gör det det. Min teori alltså. Ännu inte verifierad. Men något som är alldeles klart är att man är beroende av vilken temperatur ens kylvatten håller. Jag kyler med vanligt kallvatten ur kranen, och det innebär att jag kan göra lager mellan ca 10 november och 20 maj. Sen får det bli ale av olika slag.

Jag filtrerar vörten genom att efter kylningen hälla ner hela klabbet i en jäshink som jag har en sildukspåse i lika stor som hinken (gjord i IKEAs Teresiatyg). Vörten blir i huvudsak blank, mycket lite grums tar sig igenom tyget. Utbytet blir minst en liter bättre än utan eftersom det bara är grumset som blir kvar i påsen. Jag får faktiskt ut 19 liter i 19-literssats, det har jag inte gjort tidigare, och jag får en hyggligt blank vört i jäshinken. Går rätt geschvint, och påsen är ganska enkel att göra ren efteråt.

Senast här vill man också ta ett sockerhaltsprov, vilket man billigast gör med en hydrometer som man har i ett mätglas. Om man vet sockerhalten före och efter jäsningen kan man räkna ut alkoholhalten. Att kontrollera sockerhalten är betydelsefullt av flera skäl, så någon sockerhaltsmätare bör man ha. Jag har en refraktometer som är lättare att läsa av än en hydrometer, men den funkar bara innan jäsning (nja, det lär ska gå att med särskilda tabeller också använda den under/efter jäsning, men jag har inte testat). Och är nåååågot dyrare än en hydrometer (typ 10-12 gånger).

För jäsning

Efter kylningen ska vörten ner i en jäshink eller en damejeanne. Jag rekommenderar hink, eftersom de är lättare att hålla rena. En hink kostar ca en hundring, till den behöver man ett vattenlås för kanske tjugo spänn. Många sätter på en enkel kran nertill (kostar en femtiolapp) för att underlätta omtappning. Jag har gjort det på den hink, men använder knappt den. Alternativt måste man ha en hävert för omtappning, och jag rekommenderar en så kallad autosiphon. Det finns också billigare alternativ för några tior. Min sifon har jag moddat lite, röret man pumpar med har gått sönder två gånger, och då får man köpa en ny sifon, så nu har jag bytt ut röret mot ett i rostfritt stål. Eller så gör man på ett alldles annat sätt, något oortodoxt. Jag häller hela den kylda vörten, med all druv (finare ord för gojs) som tänkas kan, ner i min jäshink. Men då har jag innan i hinken hängt in en till hinken skräddarsydd påse av silduk, med sex krokar som fäster över hinkens överdel. När hela klabbet är i, börjar jag hissa upp sildukspåsen med en stark lina (persiennsnöre) som fäster i en ring via en ögla i taket rakt ovanför hinken. I ringen krokar jag fast silpåsen och efter några (Ok, kanske 10) minuter har jag en blank vört färdig för jästtillsatsen. Hur smidigt som helst, varför gör inte alla så här?

Jag har ett (eller noga räknat två) kylskåp för jäsning och lagring av öl. Kylskåpen styrs av externa termostater (UT 200), de inbyggda är för oprecisa. Det gör att jag på tiondelsgraden när kan reglera kylskåpets temperatur. Med ett ganska enkelt arrangemang kan man mäta temperaturen inne i jäsbehållaren och därmed se till att man jäser vid optimal temperatur, och det är av avgörande betydelse. Ett kylskåp står i mitt garage, på vintern behöver jag närmast höja temperaturen i det. Det ordnar jag med en 25 W-lampa (ska nog byta till en 40W) som kopplas till en extern termostat, även den. Och som har sällskap av en moddad datorfläkt som ser till att inte all värme lägger sig högst upp i skåpet. Gamla datorfläktar kan man inte ha för många av av.

Innan jästen ska pytsas i vörten från den inköpta förpackningen vill man oftast förkultivera den, om det inte är torrjäst. Det sker i ett glaskärl som helst ska ständigt omröras i ett dygn eller så. Antingen är man en synnerligen hängiven person som gärna lägger 24 timmar på att skaka en glasburk, eller så bygger man sig en magnetomrörare. Det har jag gjort. Det finns gott om beskrivningar på nätet hur man kan göra, och de involverar ofta en datorfläk, de också. I mitt fall en snöpt sådan, där jag kapat fläktvingarna. Mycket effektiv och väldigt tyst. För att reglera varvtalet har jag en spänningsregulator för typ 30 spänn från ebay. På senare tid har jag gått mer och mer över till torrjäst. De blir allt bättre hela tiden och då slipper man besväret med förkultivering.

För kolsyresättning och flasktappning

Om vi ska prajma behöver vi bara flaskor (börja spara flaskor redan nu!), en hävert, kapsyler och en kapsylerare. Jag har en bordsmodell för några hundra, men det finns enkla handhållna för någon enstaka hundring. Jag har också sett en ännu enklare variant som innebär att man slår på kapsylen med en hammare, det verkar otäckt tycker jag.

Jag tvångskarbonerar och då går det åt lite grejer. Ölen tappas upp i ett corneliusfat, c-fat. Ett nytt sådant ligger i nivån 1000 kr, man kan få tag i begagnade men de är inte gratis de heller. 500 kr måste man minst räkna med. Man behöver en koldioxidtub, en sådan som används till Sodastream, en tryckregulator med manometer och en adapter till tuben och en del slang och kopplingar. Det kostar schaber, räkna med bortåt en tusenlapp till. Men sedan kan man karbonera inte bara öl utan lingondricka eller filmjölk eller OP eller vad man vill. Till fatet kan man sedan koppla en tappningskran (finns billiga!) och köra pub i vardagsrummet.

Om man vill kan man tappa upp tvångskarbonerad öl från sitt fat på flaska, det går bra om man inte har för högt tryck (veteöl är mycket besvärligt), och man kan kyla ner ölen till helst strax under noll. Man behöver inte någon särskild apparat för det om man bara kan få ölen kall nog. Jag har dock satt en genomborrad silikonpropp på tappkranen så jag kan få mottryck när jag fyller, det gör det lite enklare. Med pekfingret på hålet kan jag kontrollera mottrycket.

Övrigt

Renlighet är A och O när man brygger. Inte bara renlighet utan sterilitet. Det åstadkommer man med att först tvätta/diska ordentligt, jag rekommenderar PBW som är något lutaktigt och är till för den här typen av användning. När det är rent ska det desinficeras, och jag använder Starsan för det, väldigt lättanvänt. De här höga renlighetskraven gäller allt som är i kontakt med ölen efter koket, som ju steriliserar i sig själv. Jäshink, vattenlås, flaskor, c-fat, termometer mm. Man behöver alltså både rengöringsmedel och desinfektionsmedel.

Kylskåp. Man kan klara sig utan kylskåp, men knappt om man ska brygga lager. Ett begagnat kylskåp kan man få för femhundra, och det bör kompletteras med en extern termostat för typ lika mycket. Kylskåpet ska rymma en jäshink, och gärna senare ett eller flera c-fat. Kolla innermåtten innan du köper, jag var ytterst nära att köpa ett skåp med frysfack i, det blev alldeles för lågt i tak.

Filter. Nej det behöver man inte. Jag la ut rätt mycket på ett filter med anslutningar och har inte använt det mer än en gång. Det är enklare att se till att ölen blir blank "den naturliga vägen". Eller acceptera att hembryggd öl inte är helt blank.

Thief. Det är en fiffig grunka som man kan använda för att ta prover av den jäsande ölen (måste alltså steriliseras!). Det går också att använda en hävert till det men det är bökigare.

Programvara. Själv använder jag BeerSmith, men det finns andra. Men det är mycket användbart med något sådant för att knåpa ihop recept mm.

E-kolv för att göra förkulturer, och helst en magnetomrörare som man kan bygga själv om man är lite händig. Dyr annars. Man måste dock inte göra förkulturer, man kan klara sig med torrjäst i vart fall i början. Jag har för övrigt på gamla dar börjat använda torrjäst mer och mer. Det kommer hela tiden nyheter och det finns en hel del riktigt bra torrjäst.

Minivariant

Om man då vill börja helmaltsbrygga (alltså inte med extrakt) men satsa så försiktigt det går från start, hur kan då det se ut? Man kanske allra först testar att köra riktigt små satser, typ 10 liter. Då tar man sin syltkittel (finns billiga på second hand), ställer på spisen och kokar i den.

Mäskning kan ske i syltkitteln men då behöver man en så kallad bazooka eller något liknande (om man inte vill sätta en kran på grytan). Det är en nätstrumpa av rostfrittstål som man sätter fast på en slang och lägger i botten av grytan allra först. Lakning sker via slangen som fungerar som hävert (man får suga ingång den). Lämpligen lakar man till en jäshink, gör ren grytan och ner med vörten i grytan för kok.