Lantmäterihistoria

Jag har varnat läsaren, det här blir mer än lovligt torrt och ointressant. Grunden är en samling historiska uppgifter jag sammanställde 1995 och som gällde det Sörmländska lantmäteriet. Den innehåller mängder med namn, adresser till lokala kontor, ändringar i distriktsindelningen mm som till och med jag inser är av rätt begränsat intresse för den breda allmänhet som denna skrift vänder sig till. Så jag har rensat lite i den och det som kommer här är av mer övergripande natur. Jag har också pillat lite med tempus mm för att få det att flyta lite bättre, 20 år senare.

För den som är intresserad av en kortfattad beskrivning av den äldre historien kan jag rekommendera en redovisning hos Riksarkivet.

Texten är organiserad decennievis och täcker alltså det mesta av 1900-talet. Eftersom jag skrev den 1995 saknas de sista ljuva åren som var nog så intressanta, så det ska jag nog komplettera med. Ja, men vad väntar vi på? Vi kör väl igång. Jag tvingar ingen!

1900-1909

Under denna period fanns inte någon distriktsindelning. Man var verksam på länet. Kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare hade rätt att självständigt handlägga förrättningar efter förordnande i varje enskilt fall från Konungens Befallningshavande. Även förste lantmätaren, som inte hade någon formell ställning som chef över länets lantmätare, kunde handlägga förrättningar och skulle handlägga förrättningar som berörde kronans mark.

Förste lantmätaren var avlönad på stat. Övriga levde enbart på de intäkter som man fick via den av riksdagen fastställda taxan. Diskussioner om taxan pågick ständigt, men den ändrades ändå ganska sällan. Eftersom konkurrensen var fri fick man dessutom ofta göra avsteg från taxan för att få arbete. Det kunde till och med hända att lantmätare från andra län gjorde förrättningar i Sörmland, eftersom jordägaren i princip hade rätt att välja vilken lantmätare han ville ha.

När det gäller kontoren så var de långt in på 1900-talet lantmätarens sak att ordna. Därav följer att det normala var att kontoret var en del av privatbostaden. Undantaget var länskontoret som skulle vara inrättat i länsresidenset, och var det också ända fram till 1944.

Några ord skall sägas om den omorganisation som trädde i kraft med sin första del 1910-01-01. Den var till stor del orsakad av omsorg om lantmätarnas arbets- och avlöningsvillkor. Man hade under mycket lång tid försökt få till stånd bättre villkor för lantmätarna som i fall av sjukdom eller avtagande krafter pga ålder kunde få svårt att försörja sig. Lantmätarna hade en särställning som "icke statligt anställda statliga tjänstemän". Man hade under andra halvan av 1800-talet haft oturen att få generaldirektörer som inte ville eller förmådde driva kraven på omorganisation, varför förhållandena fick försämras till den grad att förändringsbehovet blev uppenbart även på ministernivå. Man kan förstå att det under 1900-talets första år fanns både uppgivenhet och, så småningom, förhoppningar ute i landet. Den del av omorganisationen som genomfördes 1910 (del två kom 1921) innebar framförallt en distriktsindelning som medförde slut på konkurrensen samt en moderniserad taxa.

En lagutveckling pågår ju alltid, numera likaväl som förr. Under seklets första decennium skedde väl inte några dramatiska förändringar i lagstiftningen, men ett par händelser måste uppmärksammas. 1905 inskränktes rätten till ägostyckningar. En i sig liten händelse som markerar ett epokskifte. En under lång tid pågående trend mot friare regler för delning av jord vänds mot en mer restriktiv utveckling. En uppstramning som i dagens ljus ser helt nödvändig ut. Ett nytt trendbrott kom långt senare, på 80-talet, då reglerna började lättas igen. 1907 kom lagar om nyttjanderätt till fast egendom och om servitut, vilka är ett uttryck för en samhällsutveckling som kräver effektivare markanvändning. 1907 kom ju också den första stadsplanelagen med regler om tomtindelning dessutom. Slutligen måste nämnas en verklig höjdare, 1908 kom jordregisterförordningen! Från och med detta år kan vi tala om att vi i Sverige har ett helt system med fastighetsbildning och registrering. Det skulle dock dröja några år innan vi fick ett register för städerna också.

Jag måste här nämna en parentes som jag vet väldigt lite om. Lantmäteriet var fram till 1878 myndighet för mått och vikter. På Lantmäteriets länskontor förvarades likare som skulle användas för kontroll av handlares vågar mm. Metrologi kallas vetenskapen och Lantmätarna måste förstås kalibrera sina egna mätband mm, så de hade väl kunskap och utrustning för detta. I Österrike är det faktiskt fortfarande Lantmäteriet som har den uppgiften. Men inte i Sverige. Ska kolla upp lite mer om det här vid tillfälle.

Det hände alltså lite redan i början av seklet. Förändringar, nya organisationsformer, ändrad lagstiftning och ändrade arbetsuppgifter. Känns det igen?

1910-1920

Den här perioden får bli 11 år i stället för 10 pga den stora händelse som inträffade vid årsskiftet 1920-21.

Den omorganisation som skedde 1/1 1910 var inte definitiv. Arbete med att slutföra den pågick decenniet ut. Det som skett var dock viktigt det och lär bl a haft stor betydelse för Lantmäteriets självkänsla. Med 1910 års omorganisation kan man säga att den förfallsperiod som började vid mitten av 1800-talet var slut.

Den stora grejen på lagstiftningsområdet var naturligtvis införandet av lagen om fastighetsbildning i stad (FBLS) 1917. Fastighetsbildningsverktygen har alltid måst anpassas till samhällsutvecklingen, då som nu. I och med FBLS införande fick man dessutom regler om förande av stadsregister. Ytterligare ett tecken på den 1905 inledda trenden mot restriktivare syn på fastighetsbildningen är det 1917 införda kravet på av lantmätare upprättad karta till avsöndringar.

1921-1929

Den här periodens stora händelse var självklart slutförandet av den omorganisation som påbörjats 1910. I Södermanland, för att ta ett lokalt exempel, ändrades distriktsindelningen på så sätt att de tidigare två distrikten utökades till 5. Detta gav framförallt möjlighet till bättre karriärmöjligheter för lantmätarna i det att fler chefstjänster tillkom. En annan och måhända viktigare åtgärd var att överlantmätaren, som nu förste lantmätaren titulerades, fick ett förmanskap över lantmätarna i länet. Huruvida han förmådde utöva det varierade nog en del.

Det genomfördes inte någon större lagstiftningsreform direkt kopplat till omorganisationen. 1921 kom visserligen bysamfällighetslagen, men den struntar vi i. Nej, den stora händelsen dröjde till 1926 då jorddelningslagen trädde i kraft nio år efter FBLS. I och med detta var skiftesstadgan förpassad till arkivet och den svenska fastighetsbildningslagstiftningen var moderniserad.

Tiden från 1908 då jordregistret kom till fram till 1926 förändrades lantmätarnas arbetssituation i grunden. Lagstiftningen var renoverad och utbytt. Ett helt nytt taxesystem var infört. Distriktsindelning var införd och reformerad. Överlantmätaren istället för KB var chef för lantmätarna i länet. Dessa 18 år måste ha upplevts som oerhört omvälvande! I och med jorddelningslagens införande måste man ha känt det som att Lantmäteriet var återupprättat efter 1800-talets förfall.

1930-1939

1930-talet medförde inte så många händelser på lagstiftningsområdet. 1931 kom en ny lag om stadsplan och tomtindelning. 1907 års motsvarighet blev inte så lyckad, men det tog nästan ett kvartssekel att få till nå´t nytt. Med 1931 års lag kom bl a byggnadsplanen, utomplanebestämmelserna och stomplanen. 1932 kom ägogränslagen som innebar att gränsmärkena skulle gälla som bevis för en gräns läge före karta och handlingar. Tidigare var det alltså inte så vilket är lite anmärkningsvärt, så ägogränslagen kanske platsar som en större förändring. Och 1933 kom ägofredslagen, ingen stor händelse precis. Decenniet avslutades dock med att enskilda väglagen (EVL) kom 1939. Den ersatte 1907 års lag om enskilda vägar på landet. Nu tillkom t ex vägföreningarna, som gett så många lantmätare arbete genom åren. Idag grubblar vi mest på hur vi ska kunna bli av med de sista resterna av EVL.

1940-1947

Den här perioden blir lite kort beroende på den omorganisation som skedde den 1 januari 1948. Detta var en stor sak i det att lantmäteriet förstatligades, dvs lantmätarnas löner garanterades och övrig personal, som nu blev allt mer vanlig, kom också att avlönas av staten och inte av distriktslantmätaren. Men detta skedde som sagt 1948. Den här aktuella perioden präglades naturligtvis liksom hela landet av kriget och kristiden.

Den stora händelsen på lagstiftningsområdet är tillkomsten av byggnadslagen (BL) 1947. Med BL kom kommunalt planmonopol, regionplan, generalplan, stadsplan även utanför städerna, zonexpropriation, lösenregler för tätbebyggelse och mycket annat. Samtidigt upphävdes reglerna i jorddelningslagen om upprättande av avstyckningsplan.

Det kan vara intressant att tänka på något som inte hände. Vi fick inte en ny jordabalk. 1947 avgav lagberedningen ett betänkande med förslag till delar av en ny jordabalk. Det dröjde ytterligare ett kvartssekel innan detta arbete var helt klart! Delar av 1734 års balk gällde ända fram till 1972. Delreformer gjordes naturligtvis på angelägna områden, men det tog en förfärande lång tid innan arbetet blev komplett.

1948-1959

Med denna period så inleddes ytterligare ett nytt skede i historien. För första gången (i alla fall på mycket lång tid?) var lantmätarna och övrig personal statligt avlönade. Detta kan ha inneburit inkomstminskningar för de med mycket "feta" distrikt, men gav en säkerhet och trygghet åt de allra flesta. Lantmätarna blev statstjänstemän på samma villkor som övriga myndighetspersoner, vilket borde ha haft psykologiska effekter. Hur påverkades yrkets status t ex? I samband med omorganisationen minskades antalet distrikt, i Södermanland försvann två.

På det juridiska området hände inte så mycket under 50-talet. Smärre delreformer varslade om att något så småningom måste ske med JDL och FBLS. Under 50-talet skedde en kommunreform som medförde att den formella skillnaden mellan stad och land minskade. Den skillnaden hade redan i realiteten minskat genom samhällsutvecklingen. Därmed blev det allt knepigare med skilda lagstiftningar för stad och land. 1954 tillsattes Fastighetsbildningskommittén. 18 år skulle det komma att ta. Det är värt att fundera lite bara över det. Man kunde alltså arbeta med en lagreform i 18 år. Resultatet blev fantastiskt bra. Ibland tar det lång tid att åstadkomma fantastiska resultat. Synd att vi sällan tillåter oss det idag.

1952 kom strandlagen med regler som gjorde det möjligt att begränsa markägarens rätt att bygga intill stränderna. Detta påverkade naturligtvis Lantmäteriet i någon mån, men är egentligen intressantare som exempel på trenden mot allt mer av inskränkningar i markägarens rådighet över sin egendom. "Tätbebyggelserätten" var borta sedan 1947, skulle nu också "glesbebyggelserätten" tas bort? Ja, det skulle den.

1960-1971

På 60-talet fortsätter "småreformerna" med lagen om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning i vissa fall (1962), lag om fast egendom (1965), lag om vissa gemensamhetsanläggningar (1966), förbudet mot sämjedelning (1962). Inga stora saker, men stora saker är på gång. Fastighetsbildningskommittén avlägger rapport 1968 och lagstiftningsarbetet sätter fart.

1972-1979

Omorganisationen 1972 hör väl till de mellanstora till stora i lantmäteriets historia, 3,7 på en femgradig skala. Mångas roller kom att ändras, överlantmätaren skulle t ex inte längre fastställa förrättningar. Ägodelningsrätterna avskaffades och fastighetsdomstolarna inrättades. Lagstiftningen genomgick en mycket kraftig helrenovering, som i själva verket innebar rivning och nybygge. Det var för övrigt lagstiftningsreformen som gav incitamentet till omorganisationen. Den nya lagstiftningen innebar att fastighetsbildning i stad och på landsbygd jämställdes. Därmed kom också städernas fastighetsbildning att i princip avskaffas och i princip ett statligt huvudmannaskap införas. Det var bara det att detta kunde inte kommunerna acceptera, varför en kompromiss blev till som innebar att ett 40-tal kommuner medgavs inrätta specialenheter för tätortsutveckling. Under flera decennier efter omorganisationen präglade från både det statliga och kommunala lantmäteriet en känsla av misstro samarbetet, eller snarare bristen på samarbete.

I denna veva, noga räknat några år tidigare, inleds den närmast enastående registerreformen som innebär omläggning av fastighetsregistret till datamedium. Reformen kan ses som en inledning för lantmäteriets del av dataåldern, vilken egentligen tog rätt lång tid att få reellt genomslag på lokal nivå i landet.

1974 bildas Lantmäteriverket (LMV) genom en sammanslagning av Lantmäteristyrelsen och Rikets Allmänna Kartverk. LMV organiseras i fyra avdelningar och var chefsmyndighet för floran av överlantmätar-, fastighetsregister- och fastighetsbildningsmyndigheter ute i landet. Överlantmätarna var direkt underställda generaldirektören.

1980-1989

Under 80-talet inträffar en vändning i den utveckling som från 1905 fram till nu gått mot en mer restriktiv syn på markägarens rätt att göra vad han lyster med sin jord. Självklart är detta en del i den allmänna samhällstrenden, så är det nästan alltid. Under 80-talet blir det mindre opportunt att kräva hårdare restriktioner, mer styrning från samhällets sida och så vidare. Nu gäller det att avreglera. Jordförvärvslagen ändrades 1987 vilket gjorde det lättare för privatpersoner att få förvärvstillstånd. 1987 kommer en ny plan- och bygglag (PBL) som ger kommunerna möjlighet att sänka kraven på bygglov (en möjlighet inte många kommuner nappar på). Mot slutet av decenniet kan man höra svaga antydningar om att det kanske i vissa lägen skulle gå att lätta på strandskyddsreglerna. Och allt detta är naturligtvis bara början.

Avregleringarna i samhället parat med ett bibehållet subventionssystem för boende gör att byggandet under andra halvan av 80-talet når fantastiska nivåer. Under denna tid har Lantmäteriet mer arbete än på länge. Samtidigt har man svårt att rekrytera och i vissa fall är man för försiktig vilket leder till stora balanser och långa handläggningstider.

Under 80-talet sker något helt nytt i Lantmäteriet i det att en uppdragsverksamhet för värdering växer fram. Det börjar med den allmänna fastighetstaxeringen 1981, eller rättare sagt förberedelsearbetet för denna. I och med detta uppdrag från riksskatteverket byggdes i Lantmäteriet upp en kompetens och personell resurs som successivt ledde till att denna uppdragssektor skapades. Senare får denna nya verksamhet konsekvenser för hela Lantmäteriet. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet utsätts Lantmäteriet för kritik till stor del riktad mot hur värderingsverksamheten sköts.

Karakteristiskt för andra halvan av 80-talet och för all del början av nästa decennium är mängden avstyckningar av torp för fritidsboende från gods och bolagsmark. Avstyckningarna har ofta tjänat som medel för att lösa ut syskon vid arvskiften eller för att frigöra kapital för investeringar på annat håll. De kan ses som exempel på en ökande specialisering inom fastighetsförvaltandet. En annan typ av förrättning som blir vanlig är förrättningar kopplade till SJ:s, senare Banverkets, stängning av järnvägsövergångar för att förbättra säkerheten. De kan man se som en markering av det ökande intresset för att använda förrättningsinstitutet för att utveckla vår fysiska infrastruktur.

Exemplet Södermanland igen. I mitten av 80-talet inleds det sörmländska Lantmäteriets dataålder. Egentligen har den börjat tidigare i det att större mätningsföretag har skickats upp till lantmäteriverket för beräkning i där befintliga stordatorer. Nu inleds dock en epok i och med att man lokalt inköper en dator, en Metric, med placering i Katrineholm (1995, tio år senare, fanns ca 55 stycken). Innan en dator kunde införskaffas måste en noggrann konsekvensanalys göras där personalen gavs visst inflytande. Under resten av decenniet sker en långsamt accelererande uppbyggnad av datorkapaciteten, både kvantitativt och kvalitativt. Vid periodens slut fanns det troligen tio-femton datorer i länet.

Utvecklingen när det gäller fältarbetssidan går i princip från teodolit med stålmåttband (något enstaka elektrooptiskt längdmätningsinstrument på varje kontor) till totalstationer med fältminne (i alla fall någon per kontor). Kartarbetet inne går från rörpenna och tusch till utritning på pennplotter med viss manuell komplettering. Transporterna går från egen bil med släpkärra till tjänstebilar av typen Nissan King Cab. I Katrineholm är man längst framme teknikmässigt och deltar bl a i mätningar i Högsjö med GPS tillsammans med lantmäteriverket.

Under andra halvan av 80-talet utvecklar lantmäteriverket AutoKa för kartframställning. I stort sett under 80-talet ligger programmet på lantmäteriverket i Primos-miljö medan användarna ute i landet arbetar vid terminaler, på principiellt samma sätt som tidigare med IDAK och MIDAK.

På registersidan sker en revolution i det att länets stads- och jordregister under 1985 läggs över på datormedium. I samband med detta genomförs en beteckningsreform som får enskilda och organisationer att rasa. Man ändrar inte på fastighetsbeteckningar hur som helst, det är tydligt. Frågan är om inte beteckningsreformen är det värsta övergrepp Lantmäteriet gjort på Sveriges folk näst omarronderingarna i Dalarna (OBS ironi!)!

1987 (tror jag, har bara mitt sviktande minne att gå på) organiserades verksamheten om så att fem regioner (formellt divisioner) bildades, med regionchefen ingående i verksledningen och överlantmätarna underställda denne.

1990-1995

Den första juli 1990 överförs fastighetsregistret från länsstyrelsen till Lantmäteriet. I och med detta upphör länsstyrelsens lantmäterienhet överhuvudtaget, och alla dess uppgifter förs till Lantmäteriet. Denna service till länsstyrelsen, som bl a består i att vara föredragande i vissa ärenden och att bevaka vilka förrättningar som länsstyrelsen som företrädare för allmänintresset skall överklaga, utförs i fortsättningen av lantmäteritjänstemän finansierat via anslag (n.b. att Lantmäteriet gav råd till länsstyrelsen över vilka av Lantmäteriets förrättningar man borde överklaga).

Teknikutvecklingen stannade inte upp 1990, utan den bara accelererade. Under början av 90-talet byggde vi lokala nät för datorkommunikation inom kontoren. 1994 anslöts kontoren till LM-net som medförde att det gick att kommunicera med andra kontor inom Lantmäteriet. Nästa steg, som togs 1995-96 innebar att vi kunde gå ut på Internet och därigenom nå hela världen. AutoKa i PC-version, APC kallat, utvecklades till ett bra fungerande hjälpmedel, faktiskt mycket bra. Andra datorsystem som utvecklades internt inom Lantmäteriet är t ex HELAS-EA för administrativa tillämpningar och HLS för handläggarstöd. Med konsulthjälp utvecklades t ex Briljant för budgetering och Agresso för bokföring. Det irriterande med alla dessa system var att de tog för lång tid att få användaranpassade och att de inte (inget av dem!) arbetade under Windows. Det gjorde däremot Word och Excel som sedan början av decenniet användes för ordbehandling och kalkyler.

I princip skedde från 1995 all mätning med totalstationer, ofta i kombination med fältdatorer. 1992 inköptes Södermanlands första, och Lantmäteriets andra vad vi vet, totalstation som kan hanteras av en person ensam. GPS-utrustning används flitigt i såväl uppdrags- som förrättningsverksamheten. Kartritningen sker uteslutande maskinellt via pennplottrar, laserskrivare eller när det gäller registerkartan på rasterplotter.

Under mitten av decenniet påbörjar registret en övergång till digital registerkarta genom att upphöra med analog ajourhållning av digitala aktualiserade registerkartebaser. Nästa steg, som snart kommer att tas, blir att införa en helt digital produktionslinje.

Optimismen när det gäller teknikutvecklingen är ganska gränslös. Ganska, därför att vi också sett att inte all utveckling sker utan smärta. Vi vet att allt går att åstadkomma, men det kan bli mycket dyrt och ta längre tid än vi tror. När det gäller arbetssituationen i övrigt är inte optimismen lika stor. Sedan början av 90-talet har orderingången varit mycket dålig. Efter 80-talets byggboom har vi hamnat i en mycket djup lågkonjunktur. Trots att nu sedan en tid exportindustrin går för fullt och gör de största vinsterna sen 50-talet, så ger det väldigt lite igen för Lantmäteriet. Personalstyrkan har därför krympt under några år, och kommer nog att fortsätta göra det.

Nu stod vi åter inför en omorganisation, denna gång inte kopplad till ändringar i lagstiftningen. Skälen nu var framförallt två, dels ett ifrågasättande av om det är lämpligt att samma organisation utför myndighets- och uppdragsverksamhet, dels en logisk följd av registerverksamhetens överförande till Lantmäteriet. Det första steget togs 1 juli 1995 i och med att Lantmäteriets verksamhet med uppdragsvärderingar avskiljdes och placerades i ett helstatligt aktiebolag, Svefa, som inte hade någon koppling alls till Lantmäteriet.

1996-1999

1 januari 1996 sjösattes den större omorganisationen. Överlantmätar-, fastighetsregister- och fastighetsbildningsmyndigheter försvann och istället bildades länsvisa lantmäterimyndigheter. Uppdragsverksamheten lades i en egen division som inte hade någon (nämnvärd) beröringspunkt med lantmäterimyndigheterna. Det var också nu som den nya taxan baserad på timersättning infördes, tidigare gällde en sakersättningstaxa för de vanligaste förrättningstyperna. Lantmäteriverket sammanlades med Centralnämnden för Fastighetsdata till, ja, Lantmäteriverket, som organiserades i tre divisoner, Fastighetsbildning, Landskaps- och fastighetsdata och Affärs- eller Uppdragsdivisonen, sedermera Metria. Inget av detta var smärtfritt. Dessutom skedde det hela under en djup lågkonjunktur, 90-talets fastighetskris.

Lagstiftningen har under 90-talet handlat om att återge markägaren en del av den rådighet över jorden som tagits ifrån honom under tidigare decennier. Restriktiviteten har alltså minskat såtillvida att det blivit möjligt att avstycka större bostadstomter och mindre jordbruksfastigheter än tidigare.